Oj,här gäller det att ha bra minne...Har ett sparat kärleksbrev från ettan i grundskolan.MEN minns ej om jag va lika kär i min beundrare,som han tydligen var i mig:D Han verkar iaf va en underbar människa. Kärleken efter grundskolan då...fanns ju 'alltid' killar (pojkar) man tyckte va snygga (söta) osv....men kärlek? Njaaa...Beror nog på vad som menas med kärlek.
Sedan i tonåren va man ju förälskad några gånger, men när jag tänker tillbaks på den tiden i mitt liv,så funderar jag vad man tänkte då,och är innerligt glad att jag träffade kärleken/mannen i mitt liv då jag var 18 år! Ja,jisses, snart 10 år tillsammans..kanske man skulle ta och gifta sig någon gång. just nu tycker jag det skulle vara fint med ett vinterbröllop, med tända ljus,massor med snö (för det kan man ju beställa till rätt datum?) osv. men vi får se när vi har råd och kommer ihåg att planera bröllop:D
Som sagt beror det på vad som menas med kärlek, jag kan kanske bli kär lätt, men räknar det som att jag har haft en 'riktig' kärlek i mitt liv, när allting passar ihop på ett perfekt sätt, och så är det mellan mig och mannen i mitt liv, vi delar intressen,syn på hur vi ska 'uppfostra' (i brist på bättre ord...'leva med' kanske.) våra underbara döttrar, vi gillar att göra saker tillsammans, oavsett om det är att sitta hemma i soffan eller åka på resor, korta & längre.
Nå detta blev lite krångligt, jag skev mer om den sanna kärleken än om den första:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar