Ofta känns allting bra och man ids ej tänka på olika problem,men vissa dagar funderar man på mycket,ni som känner mej vet hur jag är:D ibland måste man få fundera.........
men älskar er mina vänner och mannen i mitt liv och våra 3 underbara härliga söta gullungar!!!
tänkte skriva av mej lite ikväll,men orkar ej skriva "allt" det skulle bli tusen sidor att skriva. men kortfattat: många gånger är det jobbigt ( i brist på något bättre förklarande ord...) att inte va en "kärnfamilj" eller hur man ska beskriva det,men ni som känner mej vet vad jag menar...mycket som sku va 'enklare': Högtider,födelsedagar,man sku ej behöva köra massor med "extra" mil per år, man skulle ej behöva tänka "oj nej snart måste vi köra h*n dit och dit" eller oj nu är klockan si och så,nu måste vi hämta någonstansifrån"...EN mamma och EN pappa (tex) kunde få uppfostra, som de 2 anser bäst för alla sina barn,visst folk har alltid åsikter och det har jag med,jag har olika åsikter en endel vänner men deras barn behöver jag ej va med och uppfostra på samma sätt som ett bonusbarn. =) Och det är tufft att älska ett barn som man ej är mamma till, alltså,man vill ju ha barnen hos sej inte någonannastans största delen av deras liv, jag tex ha ju i åtta år kramat,pussat,tröstat,skrattat,plåstrat om m.m och fått en massa härliga minnen med min bonusdotter! och ändå är man 'inte inräknad' lixom,förstår ni hur jag menar? man själv och ens hela släkt ställer upp till max och ändå är man otillräcklig. ibland kommer tankar som att varför bryr man sej när man 'kunde göra det lätt för sej' som endel tycker,jag har inget enkelt svar på det annat än att sån är inte jag...jag bryr mej,barnen har inget med föräldrarnas val att göra. men nu ska jag sluta skriva,det blir för långt och invecklat... men iaf tycke rjag att tex när pappor verkligen vill ha lika mycket tid med barnen (eller att barnet har 2 familjer som älsar det) så borde det vara möjligt om barnen själv vill,men förstår ej varför pappor oftast 'hamnar i kläm',att de ej har rätt att va med lika mycket när barnen växer upp osv. men men detta kommer väl diskuteras i all evighet. vi gör som vanligt det bästa vi kan av allt och vi har fått och får hela tiden många härliga minnen!!! så det är ett stort plus i allt det som känns jobbigt.............nå nu ha jag skrivit av mej lite,ni behöver ej läsa,det är kanske ej så intressant...men det är en del av mitt liv...som man säger "ju fler kockar desto sämre soppa" :) endel gånger är allt bra men sen mittiallt blir det nåjs och problem,när allt kunde va så mycket enklare! *suck* men slutligen så är det så att J är den som är viktigast i detta,och hon blir äldre varje dag och känner att här är hon trygg och älskad. och det är många i p´s och min släkt som 'hjälper' till och ställer upp på allt,framförallt med kärlek och omtanke! *tack!*
Nu till en annan del av livet då: Det regnar *härligt* Tuwa & Corinne sover *älskar* Peter kommer hem snart *mys* sen ska jag fixa kvällsmacka och Oboy! och se på tv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar